Välkommen till min andliga blogg! Vet du, din egen högre själ har så himla mycket kunskaper den vill ge dig ... Och själen viskar ofta små kloka ord i ditt öra, så lyssna inåt och följ din inre kärna av sanning. Andevärlden vill mer än gärna få prata med oss och ge sin syn på våra problem eller funderingar. Vågar du läsa om andevärlden? Och parallella världar? Min bok om det okända på andra sidan är "Athomia - Att vara på ensam väg". Kontakta mig: ewa_saterdahl@hotmail.com eller tfn 070 - 322 45 77

23 oktober 2014

Är jag en produktionsenhet eller en gammal klok själ??

Vi lever alla i en illusionsvärld där vi tagit på oss roller för att få igång ett gigantiskt spel i den stora teater som pågår här på jorden. Och detta bara för att vi till slut ska vakna ur vår snäva verklighetsbild och förstå samband, konsekvenser, motsatser, dumheter och tokroliga spektakel … ack ja.
Planeten jorden är en upplevelseskola där vår själ ges möjlighet att växa sig klokare och klokare, men det är det få som är medvetna om.
Ofta när jag sitter med på ett sammanträde på min arbetsplats kan jag förundras över hur allvarsamt allt blir, ja det är precis som om min chef och alla mina kollegor tror att livet handlar om jobbet och producerade resultat, där vi briljerar och nonchalerar vårt inre, ja … nu sticker jag kanske ut hakan rejält, men jag menar inget illa. Teaterkostymen spänner och klämmer, då mitt hjärta längtar ut ...
Vår chef är proffs i sin roll att fördela arbete och sortera alla korgar med arbetsmaterial och alla mina kollegor arbetar snabbt och effektivt, ofta mer än de egentligen mäktar med, så visst fungerar allt helt enligt den perfekta planen om produktion. Nästan varje gång vi sitter samlade runt det stora bordet och planerar vår verksamhet, så skänker jag en stilla tanke till att vi är bra dumma, egentligen … (eller är det bara jag som tänker så här??) för visst är det viktigt att planera detaljerna och visst har vi alla en viktig uppgift att sköta, men förstår vi inte att det är en låtsasvärld vi försöker bemästra?!
Jag vet att det finns en annan anledning till att vi lever här på jorden och jag vet att många "osynliga" själar iakttar hela spektaklet. Nej, det är nog ingen annan än jag i församlingen som tänker på detta sätt.
Det är lätt att identifiera sig med sin roll på arbetsplatsen och vi far som skållade råttor i korridorerna för att hinna snabbt till utskriftsplatsen där vi hämtar alla viktiga dokument. Sedan småspringer vi tillbaka till vår arbetsplats framför en modern dator och hanterar tangentbordet som om det brände våra fingertoppar, ja vi skriver journalanteckningar som om det gällde livet. Och det är lätt att dras med in i det stressade tempot utan att tänka sig för mer än till produktionsmålen och vårt individuella prestationstak.
Ofta ser jag både kollegor och kamrater kämpa med sin trötthet och utmattning, men de slänger ofta tillbaka sina funderingar om att försöka tänka lite klokare på sin egen status och de jobbar vidare i ett allt för högt arbetsmoment. Jag suckar lite lätt och fortsätter sköta mitt uppdrag i ett rasande tempo, samtidigt som stressnivån i kroppen skriiiiiker STOPP!
Det är faktiskt en vetenskaplig sanning att stress drar till sig krämpor, sjukdomstillstånd och onödigt lidande för oss alla. Stressen gör oss mer mottagliga för bl a virus och sjukdomar. Och trots att vi vet, så fortsätter vi bruka våld på oss själva.
Det är också en själslig sanning att vi missar poängen med livet när vi far fram på detta sätt, samtidigt som vi missar alla signaler från andra sidans alla hjälpare. Vi tappar kontakten med vår inre klokskap, tyvärr.
Jag suckar tyst samtidigt som hostan rister i mitt bröst och jag svettas äckligt. Tröttheten kramar om mig fullständigt och vägrar att släppa sitt grepp.
Tänk att jag lärt mig lyssnade på kroppens signaler om lite mer samlad vila och lite lugnare tempo förrän den gav mig bronkit och en irriterande hosta, samtidigt som krafterna rasade samman till intet. Visst, det är bara en vanlig förkylning som satt sig i bröstet och lungorna, men ändå … jag vet att viruset är av en övergående karaktär, men jag har än en gång blivit påmind om att utan min fysiska standard är jag ingenting, oavsett någon påstår att jag "borde, måste eller ska göra" någon ytterligare arbetsuppgift just idag, så säger kropp & själ … dags att lyssna och ta det lite lugnare, snälla.
Inombords brukar jag jämföra mig själv med en gammal bil, som körs runt på startmotorn där alla röda lampor lyser och larmar. De röda lamporna blinkar ilsket på instrumentbrädan, men jag fortsätter min dag precis som jag vore både döv och blind.
Alla dagar på jorden är en gigantisk upplevelseskola, där vi har alla möjligheter att vända på motigheterna och agera i något mer hälsovänligt, men många av oss, precis som jag själv, väntar på sedan, ja sedan ska jag ta itu med mitt liv ... om jag hinner innan motorn skär ihop och jag ligger med näsan i vädret.
Har du bra kontroll på ditt liv och ditt mående??! Lyssnar du till högre insikter?!
Kram / Ewa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar