Välkommen till min andliga blogg!
Vet du, din egen högre själ har så himla mycket kunskaper den vill ge dig ...
Och själen viskar ofta små kloka ord i ditt öra, så lyssna inåt och följ din inre kärna av sanning.
Andevärlden vill mer än gärna få prata med oss och ge sin syn på våra problem eller funderingar.
Vågar du läsa om andevärlden? Och parallella världar?
Jag har skrivit två böcker om det okända på andra sidan med budskap från andevärlden:
"Athomia - Att vara på ensam väg" och "Athomia - Kärleken är livet".

27 december 2014

Många år är en lång tid ...

Jag tittar i backspegeln och kan konstatera att åren går i rasande fart. Livets kulisser passerar revy och jag faller platt för gamla minnen. Listan kan göras lång av upplevelser och jag har för länge sedan insett att min ungdomstid är över. Många gånger har jag fyllt dagarna med drömmar, där jag vandrat på livets vägar med huvudet fullt av hopp, men det har också funnits dagar där jag hängt med huvudet i förtvivlan. Glädje och sorg är innehåll som vi alla får ta del av, men jag måste bekänna att jag tror på ödet och vet att mycket av allt jag varit med om varit förutbestämt.
Jag försöker förvalta min lista av med- och motgång till själens insikter utan att bli bitter och ilsken, men måste erkänna att jag inte alltid lyckats hålla ett högre perspektiv. Ibland har jag hamnat i sandlådan och slagits med hink och spade, för att sedan förstå att detta lägre beteende inte leder längre än till krympande av min själs visdom. Livet är för kort för att spillas på oviktiga galenskaper. Eller hur??!
Dagarna har rullat på och blivit till månader och år ...
Alla vi människor vet att livet är fysiskt ändligt, men lever våra dagar utan att ta vara på dagen. Det är lätt att falla i fällan med alla måsten, där vi tror att vi måste, måste och måste. Duger jag som den jag är, eller måste jag förändra på det mesta för att duga??! Min chef brukar säga "Ewa, du gör ett jättebra jobb, men ... " och så rabblar hon upp saker jag måste ta itu med om jag ska komma högre upp på skalan för att bli lite bättre. Och jag nickar tyst och säger "Jag gör det bästa jag kan och jobbar mer än jag borde, men ... det räcker kanske inte till".
Många år är en lång tid ...
Under flera års tid har jag suttit fast i hälsans haltande och försökt att få hjälp på många olika sätt för att komma till rätta med måendet igen. Drömmarna finns kvar om andligt växande och insiktsfullt inre, så jag får förmodligen tacka min hälsas haltande för hjälpen, men svär fortfarande för att jag sitter fast i kroppens förfall. Ack ja ...
Jag går på utredning hos läkare för att få ordning på mitt mående och många prover har tagits för att få ordning på min hälsa. Jag har bett änglarna om hjäääälp, fått healing, kurdoser och tröstande ord i en salig blandning. Krafter och energi har fattats mig under många år med en förlamande trötthet och värk, då jag har dragit mig fram med hjälp av vilja och envishet. Min tjuriga envishet har varit till nytta många gånger. Efter många blodprov konstaterades att min sköldkörtel inte fungerar som den ska, eftersom den haltar i otakt med sin underfunktion. Medicinering har satts in, men tyvärr haltar min hälsa fortfarande ...
Många år är som sagt en lång tid, men jag har inte gett upp, utan kämpar på för glatta livet för att nå ett gott mående igen. Jag brukar säga att jag kör mig själv på startmotorn, trots att alla varningslampor lyser rött. Hur jag än tankar motorn med rätt drivmedel och bra förutsättningar, så tryter krafterna stup-i-ett, ja rent ut sagt så fattas energin hela tiden, nåja ... jag tar en dag i taget och hoppas på att hjälpen kommer.
"Vi ska hjälpa din läkare att se vad som är felet. Vi lovar att det ordnar sig", hälsar min ängel Ashami Ta Li. Och jag är starkt troende på att det är sant.
Ett nytt år står för dörren och nya oskrivna blad ligger framför mig på vägen. Jag vässar pennan och skriver på fortsättningen av mitt liv. Jag gläntar på dörren och ser med spänning fram emot att få kliva över tröskeln till ännu ett nytt år ...
Jag vill önska dig ett riktigt Gott Nytt År 2015!!
Kram / Ewa

28 november 2014

Kan det vara så, eller ... ?!

Några goda vänner satt och pratade om livet, ja de hade en temperamentsfull diskussion om tillvaron överhuvudtaget.
”Varje dag kan vara en utmaning i vissa perioder av livet och under andra stunder lyckas vi fånga lyckans skimmer. Det är en hisnande tanke om livet är evigt och det är skrämmande om livet är slut efter vår död, ja då är allt mer än meningslöst i förlängningen”, sa de gamla vännerna till varandra.
”Jag vill verkligen få bevis på andevärldens existens om jag ska tro på att den finns”, hojtade någon.
”Något borde vi väl kunna få svar på när vi lever här”, sa någon annan.
”Det jag kan se och ta på är verkligt för mig”, hojtade en stor tvivlare.
”Sannerligen är det inte konstigt att några påstår sig kunna se de gamla avlidna, tror ni verkligen att det är möjligt?!” sa ytterligare någon.
”Tänk om vi ska gå som spöken hos vår familj när vi dör?! Och tänk om hela vårt hus är fullt av saliga andar, ja tänk om gamla mormor och faster ser och hör allt vi gör”, hualigen sa de till varandra.
Ofta när vi pratar om livet och framförallt om döden, brukar vi fastna i gamla präglingar och mönster om vad som är rimligt, möjligt eller rent av galenskap.
”Inte kan det vara så, eller si, eller kan det?!”
Vi brukar säga …
”Vi är fysiska människor, som eventuellt har en själ och kanske finns det en fortsättning efter döden …”, men vi har egentligen ingen aning om hur det är. Eller hur?!
Ashami Ta Li brukar förklara så här …
”För att ni ska förstå hur allt hänger ihop, så måste ni vända på hela världsbilden! Och det är svårt för er. Ni måste förstå att ni är en själ, som är på tillfälligt besök här på jorden och ni har fått en fysisk kropp med en speciell kostym, som ni kan använda under ett begränsat antal år".
"Varje liv här på jorden har en specifik mening och enda anledningen till att ni människor finns överhuvudtaget är att ni är själar i ett utvecklingsprogram, så rent krasst … enda anledningen till att ni lever här på jorden är för att er själ ska få möjlighet att växa. Visst kan det låta tufft, men det är ändå lika sant”.
”Människan har ett visst antal kostymer att använda i varje stund de ska ner till jorden. Då människorasen skapades blev de inte helt fullärda utan de behöver slipas och få lite mer livserfarenhet ur den rent magiska atmosfären som skapats här på jorden. Det motstånd och de vedermödor som möter oss här, ja den erfarenheten är ovärderlig på vår fortsatta resa i andra världar och rent av omöjlig att få slippa”.
Världen är inte alltid vad den ser ut att vara och ändå helt fantastisk, ja rent av helt gudomlig att vara en del av. Allt vi ser och kan ta på är bara en bråkdel av livet, allt det vi inte kan se eller ens ta på, ja det kanske är det som är verkligt och sant, vem vet?!
Ljus & kärlek
Kram / Ewa

23 oktober 2014

Är jag en produktionsenhet eller en gammal klok själ??

Vi lever alla i en illusionsvärld där vi tagit på oss roller för att få igång ett gigantiskt spel i den stora teater som pågår här på jorden. Och detta bara för att vi till slut ska vakna ur vår snäva verklighetsbild och förstå samband, konsekvenser, motsatser, dumheter och tokroliga spektakel … ack ja.
Planeten jorden är en upplevelseskola där vår själ ges möjlighet att växa sig klokare och klokare, men det är det få som är medvetna om.
Ofta när jag sitter med på ett sammanträde på min arbetsplats kan jag förundras över hur allvarsamt allt blir, ja det är precis som om min chef och alla mina kollegor tror att livet handlar om jobbet och producerade resultat, där vi briljerar och nonchalerar vårt inre, ja … nu sticker jag kanske ut hakan rejält, men jag menar inget illa. Teaterkostymen spänner och klämmer, då mitt hjärta längtar ut ...
Vår chef är proffs i sin roll att fördela arbete och sortera alla korgar med arbetsmaterial och alla mina kollegor arbetar snabbt och effektivt, ofta mer än de egentligen mäktar med, så visst fungerar allt helt enligt den perfekta planen om produktion. Nästan varje gång vi sitter samlade runt det stora bordet och planerar vår verksamhet, så skänker jag en stilla tanke till att vi är bra dumma, egentligen … (eller är det bara jag som tänker så här??) för visst är det viktigt att planera detaljerna och visst har vi alla en viktig uppgift att sköta, men förstår vi inte att det är en låtsasvärld vi försöker bemästra?!
Jag vet att det finns en annan anledning till att vi lever här på jorden och jag vet att många "osynliga" själar iakttar hela spektaklet. Nej, det är nog ingen annan än jag i församlingen som tänker på detta sätt.
Det är lätt att identifiera sig med sin roll på arbetsplatsen och vi far som skållade råttor i korridorerna för att hinna snabbt till utskriftsplatsen där vi hämtar alla viktiga dokument. Sedan småspringer vi tillbaka till vår arbetsplats framför en modern dator och hanterar tangentbordet som om det brände våra fingertoppar, ja vi skriver journalanteckningar som om det gällde livet. Och det är lätt att dras med in i det stressade tempot utan att tänka sig för mer än till produktionsmålen och vårt individuella prestationstak.
Ofta ser jag både kollegor och kamrater kämpa med sin trötthet och utmattning, men de slänger ofta tillbaka sina funderingar om att försöka tänka lite klokare på sin egen status och de jobbar vidare i ett allt för högt arbetsmoment. Jag suckar lite lätt och fortsätter sköta mitt uppdrag i ett rasande tempo, samtidigt som stressnivån i kroppen skriiiiiker STOPP!
Det är faktiskt en vetenskaplig sanning att stress drar till sig krämpor, sjukdomstillstånd och onödigt lidande för oss alla. Stressen gör oss mer mottagliga för bl a virus och sjukdomar. Och trots att vi vet, så fortsätter vi bruka våld på oss själva.
Det är också en själslig sanning att vi missar poängen med livet när vi far fram på detta sätt, samtidigt som vi missar alla signaler från andra sidans alla hjälpare. Vi tappar kontakten med vår inre klokskap, tyvärr.
Jag suckar tyst samtidigt som hostan rister i mitt bröst och jag svettas äckligt. Tröttheten kramar om mig fullständigt och vägrar att släppa sitt grepp.
Tänk att jag lärt mig lyssnade på kroppens signaler om lite mer samlad vila och lite lugnare tempo förrän den gav mig bronkit och en irriterande hosta, samtidigt som krafterna rasade samman till intet. Visst, det är bara en vanlig förkylning som satt sig i bröstet och lungorna, men ändå … jag vet att viruset är av en övergående karaktär, men jag har än en gång blivit påmind om att utan min fysiska standard är jag ingenting, oavsett någon påstår att jag "borde, måste eller ska göra" någon ytterligare arbetsuppgift just idag, så säger kropp & själ … dags att lyssna och ta det lite lugnare, snälla.
Inombords brukar jag jämföra mig själv med en gammal bil, som körs runt på startmotorn där alla röda lampor lyser och larmar. De röda lamporna blinkar ilsket på instrumentbrädan, men jag fortsätter min dag precis som jag vore både döv och blind.
Alla dagar på jorden är en gigantisk upplevelseskola, där vi har alla möjligheter att vända på motigheterna och agera i något mer hälsovänligt, men många av oss, precis som jag själv, väntar på sedan, ja sedan ska jag ta itu med mitt liv ... om jag hinner innan motorn skär ihop och jag ligger med näsan i vädret.
Har du bra kontroll på ditt liv och ditt mående??! Lyssnar du till högre insikter?!
Kram / Ewa

1 oktober 2014

Intervju med mig i u-radio av Ulf Westman

Ulf Westman på u-radio ringde och ville göra en intervju om min bok "Athomia - Att vara på ensam väg".
Intervjun gjordes i maj 2011, men är fortfarande lika aktuell.
Du är välkommen att lyssna!
http://www.u-radio.se/node/22
Kram / Ewa

14 maj 2014

Gamla Brita går igen

Det gick en gammal kvinna på den lilla vägen som ledde fram till gården. Hennes själ svepte fram utan att göra något större väsen av sig. Hon hade gått utefter vägen så många gånger att skorna trampat en egen stig. Varje kulle och varje krok var så välkänd att hon kunde vägarna utantill.
Kvinnan levde i det fysiska livet för ca 100 år sedan, men kunde inte riktigt gå vidare till andra dimensioner förrän hon hade sett till de sina än en gång. Familjen hade för länge sedan splittrats, eftersom generationer hade avlöst nya generationer och ingen tänkte längre på gamla Brita.
Hon hade ett stort jordbruk och många djur att sköta på sin tid, men stoftet av hennes tidigare liv finns inpräntat i jorden och hon älskade sin stora gård med alla djuren och många barn. Hon hade varit en gammal kvinna när hon lämnade det fysiska livet, men då hon kom över till andra sidan förstod hon något som inte alla kan förstå.
Gamla Brita visste att liv blir till stoft i själens bibliotek och till samlad erfarenhet i själens minnesbank, men hon visste också att hon kunde få en speciell uppgift där på andra sidan, ja hon skulle få möjligheten att vara hjälpare till sig själv i ett kommande liv. Inte förstod hon hur hon skulle klara av denna dubbla uppgift att vara både i själars rike och i det fysiska livet samtidigt, men hon visste att hon skulle behöva sin egen hjälp och sitt eget stöd i ett kommande liv.
Brita är som sagt jag i ett tidigare liv och andevärlden berättar via Athomia Ta Li:
"Tro på att detta är möjligt, vi är så mycket mer än vår fysiska kropp och syftet med alla våra liv är att själen ska växa till något stort en dag. En dag möts alla våra fysiska höljen och smälter samman till ett vackert smycke att bära med stolthet för själen".
Kram / Ewa

12 maj 2014

Gamla Brita

Hur är det möjligt ... ?!
Brita förstod att hon måste ge sig till känna och en dag stod hon fullt synlig hemma hos mig och berättade att hon är jag i ett tidigare liv. Hon hade beslutat sig för att hjälpa sig själv, dvs mig, när jag ska leva mitt liv som Ewa. Jo, det är sant, jag har ofta sett Brita hos mig och hon pratar ofta så jag hör hennes goda råd. Hon påstår att hennes livserfarenhet behöver hänga ihop med mitt nuvarande liv, så jag ska förstå det som är viktigt i livet.
Gamla Brita är en underbar kvinna att ha till hjälp och hon berättar mycket om sitt liv i gamla Tunabygden, ja det är där jag bodde förr och även idag. Det är faktiskt helt underbart att veta … för ca 100 år sedan bodde jag på en gård i Borlänge och gården är riven idag, men på samma plats står det idag hyreshus och där har jag bott i nuvarande liv. Just det, jag har bott på exakt samma plats i två olika liv, visst är det förunderligt att lägga själens pussel. Och jag tackar gamla Brita för att hon finns för mig idag också.
Athomia Ta Li berättar: "Vi lever många liv samtidigt i olika dimensioner och kan faktiskt hjälpa oss själva i olika liv. Många hävdar att vi ska in i ljuset för att komma vidare och många påstår att vi måste släppa vårt gamla fysiska liv och gå vidare, men ibland är vi inte klara med vår livsuppgift och måste faktiskt stanna kvar under några år extra för att hjälpa vår familj, eller oss själva i ett kommande liv. Och det är exakt så det ska vara, vi leder oss själva vidare i själens utvecklingsspiraler".
Kram / Ewa

8 maj 2014

Små sagor och elefant i bitar

Hur ska vi människor förstå helheten, storheten och verkligheten?! Och hur ska vi kunna få in i skallen hur allt hänger samman ur högre perspektiv? Inte är det lätt att översätta andlig kunskap och universell vetenskap till vårt fysiska tänkande, eftersom vi ofta är väldigt logiska och fyrkantiga i vårt sätt att sortera intryck och upplevelser.
Inte menar jag att kritisera varken dig eller mig själv, nej vi människor är ju i den fysiska verkligheten bara för att vi ska få denna upplevelse, men visst vore det väl underbart med lite vidare perspektiv än vårt jordiska. Eller vad anser du?!
Jag bollade över mina funderingar till Athomia Ta Li och hon berättar utifrån sitt sätt att förklara.
”För att ni människor ska förstå ens något av helheten i universums gigantiska storhet, så måste ni vända på ALLT, ja för att ni ens ska förstå ett uns måste vi vända på er verklighetsuppfattning och tänka bakvänt. Det låter kanske som en fabel och det är faktiskt en saga jag berättar för er”, sa Athomia Ta Li.
”När era barn och barnbarn ställer komplicerade frågor till sina föräldrar eller farfar/morfar och farmor/mormor, så berättar ni små sagor för barnen där de kan ta in förklaringen de får utifrån sin egen utvecklingsnivå. Ni översätter kunskap till en nivå där barnen kan förstå i smått och de älskar dessa stunder som alla äldre ger till sina små. Och det är exakt så vi andliga ledare gör till er fysiska människovalpar, ja vi översätter andlighetens vetenskap och klurigheter i små små portioner för att ni ska kunna äta några bitar i taget."
"Det finns ingen som orkar smälta en hel elefant direkt, nej ni måste ta små smakbitar och smälta lite i taget för att mäkta med denna gigantiska måltid, men till sist har ni ändå fått så mycket matnyttigt att ni växer av de små portioner ni äter”.
”Du måste förstå att den fysiska verkligheten är begränsad och inlåst i en låda. Du måste ta in att du kan kika in i andevärldens alla dimensioner, men oavsett hur mycket du får till dig eller hur mycket du påstår dig kunna, så har du ändå bara kikat in i vänthallen på evighetens alla salar”, sa Athomia Ta Li.
Ett litet rum, ja vår fysiska värld ... Kram / Ewa

2 maj 2014

Vem blir jag där jag är??!

Jag har ofta märkt att möten får mig att känna helt olika inombords. I viss samvaro stortrivs jag, vid andra möten krymper jag till intet. Olika möten får mig att växa eller krympa, vilket är så otroligt uppenbart och fascinerande.
Känslan i magen säger naturligtvis mycket om min självkänsla och självförtroende, men känslan berättar så mycket mer. Vi är alla själar som är på besök här på Moder Jord för att lära och förstå, hantera och sortera. Vi har träffats förr i tidigare liv och vi har gett varandra både ros och ris, agerat vän eller ovän, tagit varandras energi eller gett massor av kärlek. Allt detta minns vår själ vid alla möten och känslan inombords berättar mycket om vår gemensamma själsliga historia.
Oavsett vi vill eller inte, så präglas vi av ALLA möten och ALLA relationer, oavsett de är ytliga, flyktiga, tillfälliga, djupa, nära eller kära och vi skapar illusioner inombords om vem vi är och vilka andra är. Jag vågar påstå att ingen är omtyckt av alla och hur vi än försöker mäktar vi inte älska alla i vår omvärld.
Andevärlden hälsar via Ashami Ta Li & Athomia Ta Li: "Tro på dig själv!"
Summan blir en gedigen kompott att hantera, sortera, diskutera och leva med i vårt inre. Lätt?! Nej, inte alltid och ofta fastnar jag i frågan "Vad handlar allt detta om??!"
Vem blir jag på min arbetsplats? Vem blir jag i mina relationer?? Vem är jag egentligen??! Och vem tror andra att jag är, eller inte är??
Vi präglas av allt och det är svårt att minnas vem vi är egentligen, eftersom vi spelar "roller" och livet påminner ofta om en teater där vi agerar utefter illusionen att vi är vår fysiska kropp.
"Vem blir jag där jag är?!"
Kom ihåg att andras åsikter om dig bara berättar om vem de är själva ...
Kram / Ewa

28 april 2014

Problem & motgångar

När problemen hopar sig i stora högar i våra liv, ja då säger det oss att vi måste sortera vad som är viktigast och sedan strävsamt ta oss ur diket och köra en enklare väg i livet. Våra nära och kära relationer är alltid det som måste få bestämma om priset är värt all försakelse och alla uppoffringar.
"Hur mycket ska jag orka innan jag bryter i hop i småbitar????" grät Sonja. Och Claes suckade tungt när det damp ner ännu en räkning i brevlådan.
Summan av alla problem i livet blir ibland allt för stor. När listan av motgångar hänger som en kvarnsten runt halsen på oss är det lätt att tappa tron, orken och tilliten till livet. Vi säckar ihop i soffhörnet och stirrar hålögda in i tv-apparatens alla reklaminslag.
"Vad är det då som gör att alla problem hopar sig för oss?!" frågar jag Athomia Ta Li & Ashami Ta Li och de svarar på sitt speciella sätt ...
"Det är lätt att generalisera människans olika synsätt, men det handlar alltid om att förstå vad som gör er olyckliga och varför era situationer ständigt hamnar i en återvändsgränd eller varför ni tappar er kraft och hälsa. Inte straffas ni människor, som många tror, nej ni har bara hamnat i ett flöde av incidenser som måste sammanfattas till ett nytt beslut, ja när det har varit många problem i samma ämne, ja då måste ni förstå att det handlar om att byta riktning i livet. Ni kanske ska sälja ert nygamla hus och satsa på något enklare att rusta. Inte är det ert rykte eller er heder som ryker när ni släpper en omöjlig dröm, nej det är både klokt och vist att försöka lägga det gamla bakom er och satsa friskt framåt. Det är inte meningen att höja pekfingret till den som hamnar i dessa följdscenarier, nej det är ni själva som måste sätta er över prestige och stolthet för att fatta nya och klokare beslut. Ni behöver inte hålla fast i en gammal dröm om ni inte längre mäktar med utmaningen, nej ni behöver hitta en annan lösning. Men, det är inte alltid lätt att se klart i dessa situationer".
"Varför hamnar vissa människor i en ständig ström av motgångar?!" undrar jag.
"När ni väljer rätt modell för just er, ja då får ni massor av energi och uppslag. När ni väljer fel modell, ja då tappar ni kraften och sjukdomstillstånden avlöser varandra. När ni väljer drömmar som tar mer än de ger, ja då krånglar allt som kan krångla. Det innebär inte att ni måste göra stora förändringar i livet, nej ni ska bara välja vad som är viktigt. Och då är de olika alternativen att se familjens mående eller att fortsätta stirra in i den gamla visionen där materians lockelser får bestämma. Ofta vet ni människor vad som är felet, men familjen måste alltid komma överens om att de har samma dröm. Ibland drömmer ni olika i era förhållanden och då måste ni sätta er ner och besluta vilken dröm ni egentligen bygger på", sa dessa vänner från andra sidan."
Det är inte problemen som är problemet, nej ... problemet är att vi är dåliga på att lyssna inåt och förstå de tysta svaren.
Kram / Ewa

25 april 2014

Vågar jag öppna nya dörrar ??!

Frågorna hopar sig ofta i vårt inre och vi ställer alla krångliga frågor vi kan komma på.
"Vart? När? Vem? Vad? Hur? Och?! Eller ..?!"
Ska jag stanna på mitt jobb, eller sluta?
Ska jag studera vidare, eller låta bli?
Ska jag vara kvar i mitt förhållande, eller säga att det är över?
Vågar jag ta nya kliv på okända vägar, eller ska jag bo kvar i gamla kvarter?
Vågar jag lyssna till mitt hjärta och hoppa rakt ut, eller ska jag fega ur?
Har jag råd att låta bli, eller kostar det för mycket att försöka?
Vad ska mina vänner och bekanta säga om mitt nya Jag, eller är det någon som ens bryr sig?
Vad blir följden av mina val, och vad händer om jag inte ens väljer?
Vågar jag öppna nya dörrar och tro på nya möjligheter??!
Andevärlden pratar med mig och Ashami Ta Li & Athomia Ta Li hälsar:
”Varje gång du stannar till i livet för att fundera på vart du ska sätta dina fotspår, så tankar du information från allt i din omgivning. Du är starkt präglad av den tid du lever i, vilka förhållanden du har runt omkring dig, som din parrelation, familj, vänner och arbetssituation. Din utbildning, arbete eller arbetslöshet och din ekonomi styr ofta dina tankar om dig själv. Ofta, ja alldeles för ofta, är det vår självkänsla som sätter hinder i vägen, så du … tro mer på ditt inre än på yttre omständigheter, så kan du nå till dina drömmars mål innan du vet ordet av.
Du har alla svar i ditt inre! Dina tankar styrs ofta av rädslor och logiskt tänkande, vilket ofta blir mer begränsande än till hjälp.
Din känsla i magen säger ofta svar om hur du mår i situationen, men begränsar dig eftersom rädslan ofta har fastnat där.
Öppna ditt hjärta och låt kärleken få vägleda dig. Förstå att du måste koppla ihop alla dina chakra till en helhet, ja det är ett gemensamt beslut som ofta blir rätt. Om du dessutom vågar fråga oss andliga vänner om hur du bör göra, ja då har du fått ett komplett svar som står väl grundat i varje storm och varje solskensdag”.
När vi släpper rädslan i livet, ja då infinner sig snabbt ett underbart välbefinnande i hela vårt varande.
Kram/ Ewa

14 mars 2014

Stiltje & kaos - samtidigt

Livet är en vacker tillvaro att befinna sig i, trots att det många gånger tar emot och känns lite hopplöst. Mina drömmar driver mig framåt och förmår mig att ta nya beslut. Min längtan att växa ger kraft att våga och nya äventyr väntar bakom hörnet. Glädjen över att våga förändra och lyckan av tillfredsställelse är min belöning. I smått eller i stort ...
Jag sätter mig på stolen och njuter av solen. Kaffet sprider en underbar doft och bakelsen ligger vackert på assietten. Nåja, jag vet att magen blir rund av alla kalorier och levern gillar inte kaffet alls, men denna stund av lycka kan ingen ta ifrån mig. Stunden smakade gott!
Ofta ser jag mig omkring i vardagen och det mesta är sig likt. Inte ofta sker förändringar i stort, men när jag kikar i backspegeln kan jag allt se hur mycket som förändrats över tid. Känslan av att sitta fast i livsmönster och krampaktigt hålla fast vid illusionen av trygghet ger allt mindre energi. Stiltjen och tristessen tar alla krafter ifrån mig, eftersom stagnation inte kan ta mig framåt.
Lyckan finns där i små stunder för att sparas i hjärtat och ger möjlighet att njuta av minnet lite nu och då ...
Stillhet däremot ger inre ro och ett lugn i sinnet. Känslan att få stanna till och krama om sig själv utefter vägen och bara älska stunden och sig själv. Ja, det är underbart! Insikten om att "jag duger precis som jag är", eftersom jag är just den jag ska vara nu, oavsett hur den rollen visar sig. När jag tillåter mig att stanna till i vardagens alla stressiga situationer och förstår att kontakta mitt inre, ja då jublar min själ.
Livet följer vissa mönster och om vi kunde se allt från ovan skulle vi upptäcka underbara konstruktioner, som vi fysiskt aldrig upptäcker. Vi fastnar i mönster och vill förändra i smått eller i stort. Ovanifrån är allt vi gör till gagn för vår själ och vårt växande. Allt vi gör eller missar ingår i själens struktur. Det gäller bara att försöka se igenom mönstren och upptäcka sig själv i vimlet ...
När problem och bekymmer hopar sig framför dörren är det svårt att se klart eller ens ha hoppet kvar, men med lite distans till allt som hänt i livet så förstår jag att ur detta växte mitt inre. Ibland tappar jag tron på mig själv och på allt annat också, trots att tron på att allt är möjligt är det som driver mig framåt. Kärleken är ett stoft lika viktigt som luften vi andas och livsviktigt för oss alla.
Det är inte problemen som är problemet, utan hur jag hanterar det jag möter som avgör hur jag mår ... Inte alltid så lätt att vara klok och vuxen, men över tid lär vi oss av allt vi mött i livet.
"Tro, hopp & kärlek" är starka drivkrafter i livet, så ge aldrig upp och vet att dina vänner på andra sidan alltid stöttar dig!
Tron kan försätta berg om vi tror på att vår dröm är verklig!
Hoppet lämnar oss sist av alla!
Kärleken är livet och vårt livsessens!
Ha de gott! Kram / Ewa

26 januari 2014

En själ, många mänskliga upplevelser

Livet är en klurig uppgift och när man kikar lite närmare på alla utmaningar vi ställs inför, ja då förstår man plötsligt att det måste finnas en dold anledning till allt man möter. Eller finns det ens några utmaningar? Kanske är allt förutbestämt, dvs ditt och mitt öde är redan ingraverat i själens struktur och vi besöker bara jorden för att få uppleva detta spännande uppdrag. Vem vet?!
Min själ äger kunskaper som jag som fysisk människa aldrig kommer att få. Det är jag helt övertygad om, men jag vet också att jag kan få kika in i själens kunskapsbok och få ta del av dessa när jag än önskar. Min uppgift, precis som vår allas uppgift är, innebär "bara" att vakna och förstå vilka vi människobarn är. Enkelt?! Nja, både ja och nej!
Jag har sett mina kära föräldrar när de besöker mig från andra sidan, jag har träffat min mormor, gamla bekanta och husets gamla ägare med flera, småfolk, troll och älvor, men även mina guider, min högre själ, mig själv i en annan dimension samt änglar. Helt fantastiskt är detta och jag förstår att vårt liv här på jorden är ett tillfälligt besök från vårt verkliga hem i andevärlden. Det finns så mycket mer än det vi kan se, höra, känna och uppleva med våra begränsade fysiska sinnen.
Ingenting som sker i världen händer utan anledning, utan allt kommer i den avsikten att vägleda oss vidare till kloka insikter. Varje människa är på väg till andra dimensioner i varje sekund, men vi måste först förstå vem vi är och vad vårt högre syfte är. Och det tar sannerligen tid för oss att vakna till vett och sans, eller hur?!
Jag brukar ofta be änglarna och mina guider om tillit, lugn och ro, öppet sinne och insikter om varför saker och ting är som de är ... Ofta svarar de: "Allt ordnar sig, ta en dag i taget, allt ordnar sig, men kanske på ett annat sätt än du tror och vill". Ibland blir jag lugn av dessa ord, andra dagar svär jag och skriker inombords, eller så suckar jag av trötthet, men jag vet att de hör ALLT jag tänker och ber om.
Jag är en själ med mänskliga upplevelser, precis som du är ... och vi har mycket spännande framför oss att få lära ur.
Ha en bra dag!
Kram / Ewa